Cost Per View (CPV) är måttet som visar vad en faktisk visning av en annons kostar, oftast i videoformat. I ett DOOH‑sammanhang blir CPV relevant när du vill översätta investeringen i digitala skärmar till ett tydligt pris per visning, i stället för att utgå från mått som CPM, som bygger på tusen kontakter, eller CPA, som utgår från en handling längre fram i kundresan. Det gör CPV särskilt användbart för annonsörer som tänker i rörlig bild och vill förstå vad varje exponerad film faktiskt kostar.

För varumärken som arbetar mycket med video är det här ett naturligt sätt att värdera DOOH. Målet kan vara att säkra ett visst antal videovisningar på stora skärmar i offentliga miljöer, där varje visning inte bara driver kampanjtryck utan också bygger varumärke genom formatets visuella styrka. En film på en stor skärm i en fysisk miljö fungerar annorlunda än video i mobilflödet: den tar plats, syns i ett sammanhang och kan ge ett mer påtagligt intryck. Därför blir CPV ett sätt att sätta pris på just den typen av exponering.

Samtidigt gör CPV det lättare att jämföra DOOH med andra videoformat i mediemixen. När du kan uttrycka investeringen som ett pris per visning går det enklare att sätta utomhusreklam i samma ”videovärld” som online‑video, sociala videoformat eller connected TV. Det betyder inte att visningarna är identiska, en DOOH‑visning sker i en offentlig fysisk miljö, medan en online‑visning ofta är individuell och klickbar men måttet gör det möjligt att skapa en gemensam ekonomisk logik för rörlig kommunikation.

För annonsören blir CPV därför ett enkelt och jämförbart nyckeltal för hur kostnadseffektivt DOOH‑filmer exponeras. Det hjälper till att bedöma om investeringen ger tillräcklig volym, synlighet och kvalitet i relation till andra videoinsatser, och gör det lättare att integrera DOOH i en bredare strategi för rörligt innehåll där både räckvidd, uppmärksamhet och varumärkeseffekt spelar roll.